Basindustrins energisamarbete SKGS har stora förhoppningar på att den kommande elektrifieringsstrategin tar det helhetsgrepp på elförsörjningen som behövs och tydligt pekar ut konkreta åtgärder för att säkerställa framtidens elförsörjning. Politiken måste gå från ord till handling i ett antal avgörande frågor.
Att snabbt säkra den fortsatta kärnkraftsproduktionen är en bra första åtgärd för regeringen. I dag är kärnkraften kortsiktigt hotad på grund av fulla mellanlager och förhalade politiska beslut om slutförvaring. Den nya regeringen bör agera omgående för att se till att det fattas ett sammanhängande beslut om förvar av kärnavfallet. Frågan om slutförvaret är färdigutredd. Finland bygger för fullt på sitt slutförvar baserat på den svenska modellen, det borde vi också göra.
En annan viktig uppgift är att se till att omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd inte leder till att viktig elproduktion går förlorad, något som Vattenmyndighetens förslag till miljökvalitetsnormer riskerar att leda till. Det är viktigt att vattenmiljöer värnas, men avvägningarna mot behovet av fortsatt elproduktion måste vara samhällsekonomiskt rimliga.
I ett elsystem med en ökande andel väderberoende produktion blir den planerbara elproduktionen – vare sig det är kärnkraft, kraftvärme eller vattenkraft – allt viktigare för att bevara stabiliteten i elsystemet, inte minst i södra Sverige. Med hänsyn till de planerbara kraftslagens konkurrenskraft finns det anledning att se över hur de nyttor, stödtjänster, som den planerbara kraften bidrar med kan prissättas på marknaden.
Kapacitetsbristen i elnätet är en bidragande orsak till de stora elprisskillnaderna mellan norra och södra Sverige. Även om det i dag finns överskott på el i Norrland så kan södra och mellersta Sverige drabbas av effektbrist eftersom överföringskapaciteten från nord till syd inte räcker till. En stor del av den tillkommande vindkraftsproduktionen planeras i Norrland, vilket ytterligare understryker behovet av att förstärka det nord-sydliga stamnätet.
De stora industriprojekt som planeras i Norrland, för att göra fossilfritt stål med mera, innebär att elöverskottet i norr minskar över tid. Det gör det än mer angeläget att skapa förutsättningar ökad planerbar elproduktion i södra Sverige.
I kommande regleringsbrev till Svenska kraftnät bör regeringen ge ett tydligt uppdrag att minimera prisskillnaderna mellan elområdena inom Sverige, genom att förstärka elnätet men också genom att säkerställa att befintlig kapacitet används fullt ut, till exempel genom ökad mothandel.
Svenska kraftnäts stora investeringsprogram måste genomföras så snabbt som möjligt, för att kunna hålla takten med den ökande elanvändningen. Trots att mer effektiva tillståndsprocesser har diskuterats under flera år är ledtiderna fortfarande över tio år. Vi kan alltså räkna med att de nya kraftledningar som planeras nu kan komma att tas i drift halvvägs till år 2045. Ytterligare åtgärder för att korta ledtiderna för utbyggnaden av stamnätet krävs. Tydligare regler i fråga om teknikval för höga spänningsnivåer kan vara en åtgärd som minskar risken för utdragna juridiska processer.
Ny lagstiftning på miljöområdet måste värderas ur ett klimatperspektiv så att inte nödvändiga investeringar hindras. Artskyddsutredningens förslag, om att ta bort möjligheten till dispens från artskyddet med hänvisning till ett överskuggande samhällsintresse, leder fel och skulle försvåra byggnation av nya kraftledningar.
Även vindkraften behöver snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. I nuvarande form skapar det kommunala vetot stora osäkerheter för vindkraftsprojektörerna. Ett reformerat kommunalt veto som ger tidiga besked om tillstyrkan av projekt skulle underlätta den nödvändiga utbyggnaden av vindkraften.
Den svenska klimatomställningen kan bara möjliggöras genom att öka produktionen av fossilfri el i Sverige. Vi ska naturligtvis handla med el inom den nordiska elmarknaden, men vi kan inte förlita oss på ökad import i ett läge där våra grannländers elanvändning också ökar snabbt. Polens skifte från kolkraft, Tysklands utfasning av kärnkraft och Norges ökade elhandel med Storbritannien är faktorer som kommer att påverka den svenska elförsörjningen under lång tid framöver.
Regeringen, miljöminister Annika Strandhäll (S), näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) och energiminister Khashayar Farmanbar (S) har viktiga uppgifter framför sig. Låt det nyligen noterade rekordpriset på el markera början på en rad åtgärder för att stärka den svenska elförsörjningen.
Från basindustrins sida är vi angelägna om att politiken snabbt samlar sig kring beslut som säkerställer en fossilfri, leveranssäker och konkurrenskraftig elförsörjning i hela Sverige. Vi delar regeringens prioritering av klimatet och bidrar gärna till en konstruktiv dialog om vilka åtgärder som krävs för att nå klimatmålen.
Länk till artikeln hittar du här