Elektrifieringen sätter avtryck under de kommande fem åren. Efterfrågan på el förväntas öka med 15 TWh, från 142 TWh år 2022 till 157 TWh år 2026. På årsbasis väntas Sverige ha en fortsatt nettoexport om ca 30 TWh per år.
– Året 2045, då målsättningen är att Sverige ska vara världens första fossilfria välfärdsland, är ofta i fokus när det gäller elförsörjningen. Men Svenska kraftnäts analys visar tydligt att elektrifieringen pågår för fullt. Åtgärder för att stärka elproduktion och transmissionsnät behövs här och nu. Elektrifieringen är inget som ligger några år bort, säger Johan Bruce, verksamhetsansvarig på SKGS.
Under förra året slog kapacitetsavgifterna nytt rekord. 21,5 miljarder kronor betalade nätkunderna in till Svenska kraftnät till följd av prisskillnader mellan elområdena. 2020 var också ett rekordår, med kapacitetsavgifter på 8 miljarder kronor. Åren dessförinnan var avgifterna någon enstaka miljard kronor. I jämförelse är Svenska kraftnäts årliga investeringsplan de närmaste åren runt 6-11 miljarder kronor.
Prisskillnaderna mellan elområdena kommer att vara fortsatt höga, enligt Svenska kraftnäts bedömning, och därmed också kapacitetsavgifterna. Dock väntas kapacitetsavgifterna sjunka från ca 17 till 9 miljarder kronor under femårsperioden. Känslighetsanalysen tyder på en risk för utfall med kapacitetsavgifter i analysens högre intervall.
Jämfört med SE1 och SE2 i norr förväntas elpriset i elområde SE3 vara 40 procent högre, och hela 70 procent högre i sydliga SE4. Vilket till stor del kan förklaras med fortsatt låg tillgänglighet i överföringen mellan elområdena. 83 procents tillgänglighet över Snitt 2, som är den besvärande flaskhalsen mellan SE2 och SE3. Den tillgängliga kapaciteten mellan SE3 och S4 beräknas till 65 procent. Även viktiga utlandsförbindelser går med knappt halv kapacitet: SE-DK1 57 procent, SE3-FI och SE3-NO1 52 respektive 51procent.
– Den låga tillgängligheten är oroväckande och förstärker det redan kända behovet av att höja överföringskapaciteten inom landet och mot grannländerna. Flaskhalsarna är oerhört kostsamma. Särskilt elintensiva basindustrier i SE3 och SE4 – där 70 procent av industrins elanvändning sker – drabbas av de höga elpriserna. De årliga mångmiljardnotorna för de höga kapacitetsavgifterna gör ont värre för elanvändarna, säger Johan Bruce.
Åren 2022 till 2026 väntas kraftbalansen försämras, från ett importbehov om 1 500 MW till 4 800 MW under topplasttimmen under en normalårsvinter. Försämringen är delvis en konsekvens av att effektreserven antas avvecklas, vilket innebär att Karlshamnsverkets 662 MW försvinner, samtidig som topplasttimmens effektbehov ökar från 26 200 MW till 29 200 MW under perioden till följd av en ökad elanvändning.
Trots det kraftigt ökade importbehovet bedömer Svenska kraftnät inte att risken för effektbrist ökar. En låg sannolikhet för effektbrist innebär att Svenska kraftnät, enligt EU:s kriterier, inte kommer att få upphandla en effektreserv efter år 2025.
– Med tanke på att effektreserven – trots normala temperaturförhållanden – har satts i beredskap ett antal gånger det senaste året är det svårt att förstå Svenska kraftnäts analysresultat. Effektreserven behövs. I regeringens elektrifieringsstrategi finns skrivningar om att regeringen ska verka för en effektreserv efter år 2025, endast bestående av förnybara kraftslag. Ur SKGS perspektiv ska inte begränsade resurser så som bioolja och biogas användas i reservanläggningar. Det är viktigare att öka användningen av förnybara energikällor i processer som används i dagligt bruk, snarare än att fördyra upphandlingen av reservkraft med krav på biogas eller biooljor, säger Johan Bruce.