Så här efter jul- och nyårshelgerna är det lätt att blicka tillbaka på året som gått och minnas de både positiva och negativa händelser som präglat 2009. Barack Obamas tillträde som ny president i USA, det svenska ordförandeskapet i EU och regeringens energiuppgörelse är några av de positiva saker jag kommer minnas. Kraften i jobb- och finanskrisen, svininfluensan och det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn hör till de mer negativa händelser som jag kommer förknippa det gångna året med. Också den senaste tidens extrema elpriser med priser uppemot 10 kr/kWh, att jämföra med det normala kring 30 öre/kWh, hamnar på denna lista. Men istället för att för att fördjupa sig i det som hänt skulle jag vilja rikta blickarna på det spännande år som står framför oss. Inte minst med tanke på det stundande riksdagsvalet och energifrågans växande betydelse som bland annat den senaste tidens situation på ett påtagligt sätt visat vikten av att vi får ordning på. Såväl politiker som kraftbolagens ledningar har ett stort ansvar för att vinterns situation inte upprepas. Sveriges goda möjligheter att vara självförsörjande med klimatneutral elkraft måste tas tillvara.
Just nu växer insikten, både i Sverige och internationellt, om att all koldioxidfri elproduktion måste utvecklas för att klara både klimathot och jobbkris och i takt med att klimathoten blivit alltmer allarmerande har fler och fler kommit till slutsatsen att kärnkraften behövs. Inte minst för att tillgodose framtidens ökande behov av el för att ersätta det smutsiga kolet och för att kunna byta ut de fossila bränslena inom fordonssektorn. Storbritannien, Finland, Frankrike och Italien är bara några av de länder där politiker, från vänster till höger, nu planerar att bygga ut den koldioxidfria kraftproduktionen.
Det är inte utan att man önskar att svenska politiker skulle komma till samma insikt. Tänk dig följande framtidsscenario för valåret 2010:
Mona Sahlin kallar under våren till presskonferens och deklarerar att hon efter samtal med sina koalitionspartners i Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan presentera en ny energipolitisk inriktning för en eventuell framtida rödgrön regering. Allvaret i klimathotet och en nära tioprocentig arbetslöshet har fått den socialdemokratiska partiledaren att ställa gamla dogmer åt sidan till förmån för praktiskt genomförbara lösningar som både minskar utsläppen av växthusgaser och värnar svensk konkurrenskraft.
Sahlin berättar att om de rödgröna vinner valet i september senare i år kommer de att presentera ett stort förnyelseprogram för den svenska energiförsörjningen. Satsningar på nya energislag som vindkraft och bioenergi ska flankeras av ett accepterande av nyinvesteringar i kärnkraften i syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse över blockgränsen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt välkomnar beskedet och bjuder innan sommaren in partiledarna för samtliga riksdagspartier till överläggningar i Rosenbad tillsammans med ledande företrädare för akademi, näringsliv, fack och miljörörelsen. Målet är enligt statsministern att samla hela det svenska samhället kring ett nytt samförståndsklimat i avgörande infrastrukturfrågor. Förhandlingarna är långa och svåra men till slut kliver statsministern och oppositionsledaren ut från överläggningarna med en gemensam ståndpunkt.
Tyvärr talar inte mycket för en sådan positiv utveckling. Istället hotar allt djupare motsättningar mellan de två blocken i energipolitiken. Men det vore en olycklig utveckling för Sverige att reducera energifrågan till ett slagträ i den politiska striden om regeringsmakten. En långsiktig energiförsörjning som håller över flera mandatperioder och eventuella regeringsskiften är en grundläggande förutsättning för vårt välstånd – en fråga alltför viktig att partitaktisera kring.
Men i det läge som uppstått blir kraven på tydliga besked än viktigare. Svenska folket har rätt att i god tid innan valet få svar på hur de politiska alternativen ska hantera ett läge där vi om ett drygt tiotal år, när den tekniska livslängden för de nuvarande kärnkraftsreaktorerna bedöms vara till ända, kommer behöva ersätta nära halva Sveriges energiproduktion.
Kan Mona Sahlin garantera att partnerskapet med Miljöpartiet inte leder till en för svensk basindustri och jobben förödande förtida avveckling av kärnkraften, om de rödgröna vinner valet?
Och har Fredrik Reinfeldt kraften att bryta ett tjugoårigt dödläge i svensk energipolitik och samla en riksdagsmajoritet för att rösta bort den så kallade avvecklingslagen och ta bort förbudet mot att bygga nya kärnkraftverk?
Valåret 2010 kommer bli ett avgörande år för energifrågan. Jag är övertygad om att det går att klara både jobben och klimatomställningen, men då måste politikerna gå från ord till handling och visa att de menar allvar med ansvarstagandet för klimatet och jobben.
Ett gott nytt, energirikt, år önskar jag Er alla!
Kenneth Eriksson Ordförande SKGS
