I söndagens DN tydliggjorde Centerpartiets partiledare, tillika näringsminister Annie Lööf hur hon anser att EU:s klimatpolitik bör skötas. Det var många hårda budskap som levererades: utsläppshandelssystemet fungerar dåligt, 2 miljarder ton i utsläppsrätter måste tas bort för att höja priserna till acceptabla nivåer så att det lönar sig att investera i förnybart och den fria tilldelningen av utsläppsrätter till konkurrensutsatt industri måste bort senast 2021.
Om det vore verklig klimatnytta näringsministern var ute efter borde globala utsläppsminskningar vara det som eftersträvas. Att verka för ökad produktion av pappersprodukter, stål, malm och kemiprodukter i Sverige, till stor del av svenska råvaror, med högt teknikinnehåll och med el som har rekordlåga koldioxidutsläpp, det är att ta globalt klimatansvar. Höjda priser på EU:s utsläppsrätter och full auktionering även för konkurrensutsatt industri minskar säkert utsläppen i Sverige, risken är däremot stor att det sker genom minskad industriproduktion, minskad global klimatnytta och minskad sysselsättning i Sverige.
Självklart är det viktigt att även agera regionalt, inom EU. Däremot har inte EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS, misslyckats. Målet med systemet är att minska utsläppen i den handlande sektorn (energi- och industriföretag) med 21 procent till 2020, detta mål kommer enligt EU-kommissionens egna prognoser att nås och till och med överskridas. Inom EU ETS som helhet kommer cirka 80 procent av utsläppen från energisektorn. En omställning av denna drivs i dag fram genom stora subventioner av förnybar elproduktion, den skulle också kunna drivas fram genom ökade priser på utsläppsrätter.
I Sverige är däremot utmaningen en annan. I Sverige kommer endast knappt 30 procent av utsläppshandelns utsläpp från energisektorn, resten av utsläppen kommer från basindustrin. Merparten av basindustrins utsläpp kan inte minskas genom högre utsläppsrättspriser. För till exempel stålindustrin finns i dag ingen ersättning för det kol som används som reduktionsmedel i processerna. Utsläppshandeln leder också till en indirekt effekt genom ökade elpriser. Den el som basindustrin använder är till 97 procent fri från koldioxidutsläpp. Industrin är effektiv i sin elanvändning och kan inte dramatiskt minska den. El ersätter dessutom i många fall fossila bränslen i processerna, vilket ger en klimatvinst.
Att vår svenska näringsminister agerar för att driva upp kostnaderna för basindustrin genom ökade priser på utsläppsrätter när möjligheterna för industrin att svara på just denna typ av prisökningar är mycket låg, upplever vi som kontraproduktivt. Den fria tilldelningen av utsläppsrätter ger i dag företagen en viss täckning för de egna utsläppen. Kostnader för de utsläppsrätter som måste köpas minskar lönsamheten på produkterna och påverkar möjligheterna och viljan att investera i anläggningarna i EU. Den framtid Lööf eftersträvar innebär att globalt konkurrensutsatt industri måste köpa alla sina utsläppsrätter efter 2020 till ett högt pris. Så länge övriga världen inte följer EU:s exempel är detta helt ohållbart om vi vill bibehålla basindustri i Europa.
Lööf lyfter fram svenska företag som SKF och ABB som tjänar på ökade utsläppsrättspriser och ”ambitiösare” klimatpolitik i EU. Vi vill påminna om att det i dag är svenskt stål i SKF:s kullager och svensk plast i ABB:s elkablar. Att dessa material tillverkas just i Sverige är förstås ingen självklarhet, produktionen skulle kunna finns även i till exempel Kina, USA eller Sydamerika. Sverige har mycket att bidra med när det gäller klimatnytta, inte bara i teknikprodukterna som SKF och ABB levererar, utan framför allt i de basmaterial som behövs för att tillverka dessa produkter. Sverige har också mycket att vinna på att den produktionen finns här, både vad gäller ekonomin och jobben.
Vi har vid upprepade tillfällen försökt få till ett möte med näringsminister Annie Lööf för att diskutera dessa för svensk basindustri mycket viktiga frågor. Vi kan i och med söndagens debattartikel notera att Annie Lööf är intresserad av att prata energi- och klimatpolitik, och vi deltar gärna i diskussionen.
Jan Johansson, vd SCA
Martin Lindqvist, vd SSAB
Lennart Evrell, vd Boliden
Anders Fröberg, vd Borealis Sverige
Läs debattinlägget ”Så ska vi driva på för att EU ska behålla klimatledningen”