Er referens N2008/1408/E
Medlemsföretagen i de ingående branschorganisationerna; Skogsindustrierna, Plast- & Kemiföretagen, SveMin och Jernkontoret, står sammantaget för drygt 25 procent av den totala elanvändningen i landet. SKGS-företagen är i beroende av en långsiktigt stark och konkurrenskraftig elproduktion. En kraftbalans som säkras av många olika kraftslag, bl.a. förnyelsebar produktion, som storskalig vindkraft, är viktig. Ett flertal av de större företagen inom SKGS är även delägare i VindIn AB, ett av basindustrin helägt företag som satsar på en utökad svensk vindkraftsproduktion. En viktig förutsättning för genomförandet av sådana investeringar är en rimlig och långsiktigt stabil lösning av elnätsfrågan.
Utredaren har analyserat nuvarande regelverk för nättillräde och har föreslagit ändringar för att ta bort hinder för storskalig utbyggnad och utveckling av förnyelsebar elproduktion. Utredaren har till sin hjälp bl.a. haft en brett sammansatt expertgrupp i vilken även företrädare från SKGS medverkat.
SKGS ser positivt på förslagen
EU och inte minst Sverige har antagit mycket ambitiösa mål för att öka andelen förnyelsebar produktion. En viktig förutsättning för att investeringar i ny elproduktion ska komma till stånd är att tillståndshantering och villkor för nättillträde snabbas upp och förenklas. Regering och Riksdag har en viktig roll att spela för främjande av detta. För att få en så stor spridning som möjligt av storskalig vindkraftsproduktion krävs ett visst stöd för utbyggd vindkraft främst i norra Sverige. Med en stor geografisk spridning på vindkraftsprojekt utjämnas bidraget från vindkraft – sett över hela Sverige.
1) SKGS stöder en förenklad och snabbare nätanslutning av anläggningar för förnyelsebar produktion. Utredarens förslag om befrielse från vissa skyldigheter för den som har koncession för linjer som syftar att enbart överföra ström från elproduktionsanläggningar till det nationella elnätet är viktig. Det ger en möjlighet för vindkraftsproducenten att etablera ett eget nätbolag, som alternativ till områdeskoncessionärens förslag till lösning, och att göra detta snabbare i parallell prövning enligt miljöbalken av själva vindkraftsprojektet. Alternativt kan lagstiftas om införandet av en ny ren koncession för produktionsnät, med enklare rapporteringskrav, för nät som har uppgift att enbart överföra el från vindkraftsverken till elnätet. Områdeskoncessionerna svarar för distributionen från det nationella elnätet till slutanvändarna. Produktionsnätet svarar för överföringen från elproducenterna till det nationella elnätet. Incitamentet för producenten att näten verkligen är i drift är av naturliga skäl mycket stora då utebliven inleverans till marknadsplatsen (det publika nätet) även medför uteblivna intäkter. Produktionsnäten ska ha anslutningsplikt för annan produktion som seriöst planeras längs ledningsdragningen. Produktionsnäten ska dock inte behöva dimensioneras för enbart luddigt skissade projektidéer. Med möjlighet för producenten att bygga sitt eget produktionsnät elimineras även riskerna med
dagens system där investerat kapital av nätutrustning avskrivs av såväl vindkraftsproducenten (anslutningsavgift till områdeskoncessionären) som i form av årlig ”evig förnyelseavgift” till områdeskoncessionären. Dubbelavskrivning måste undvikas och produktionsnät ska inte ”leva längre” än produktionsanläggningarna. Förnyas dessa produktionsanläggningar så förnyas även näten och då tar man även kostnader för detta.
2) Det är viktigt och bra av samma skäl som ovan att de interna näten inom en vindkraftspark är fria från koncessionsplikt. Samma sak gäller även för sammanlänkning av två eller flera vindkraftsparker som ska kanaliseras in mot en gemensam produktionsledning för vidare transport in mot det publika (koncessionpliktiga) allmänna nätet. Gällande kvalitativa anslutningsvillkor mot det koncessionspliktiga nätet ska givetvis alltid uppfyllas.
3) Begränsning av överföringsavgiften till 3 öre/kWh är visserligen inte fysikaliskt riktig med hänsyn till den övervägande transportriktningen från Norr till Söder i Sverige. Med nuvarande struktur för stamnätsavgifter är emellertid denna tidsbegränsade kostnadsbegränsning oerhört viktig för att de stora vindkraftsprojekten i norra Sverige ska kunna genomföras. För projekt i södra Sverige är detta i princip betydelselöst då inmatningskreditering – med dagens tariffsystem på region-/stamnätsterminaler – ändå krediterar för inmatad elektrisk energi resulterande i en nettokostnad för nättransport < 3 öre/kWh. Utredaren trycker även på att just reducerade nätförluster på regionnätsnivå ska tillgodoräknas regionalt/lokalt tillförd produktion.
4) Eliminering av fri nätanslutning för mindre produktionsanläggningar (max 1,5 MW) är bra då detta annars enbart leder till suboptimeringar. Finns goda förutsättningar för större anläggningar än 1,5 MW är det sådana som bör byggas.
5) Den föreslagna nätinvesteringsfonden riskerar att inledningsvis bli administrativt svårhanterlig innan den finner sina former. Fonden är dock berättigad då den med relativt måttliga allmänna medel (via nättariffen) kan leda till att allmänna nätförstärkningar styrs till de områden inom vilka möjligheterna till ny förnyelsebar produktion är som störst. Självkostnaden om 1,2-1,3 MSEK/MW medför en automatiskt spärr för antalet projekt som kommer att söka medel från fonden. Detta förutsatt att en förenklad hantering av produktionsnät verkligen tillåts.
Beträffande det allmänna långsiktiga vindkraftsmålet (30 TWh) är det nödvändigt att i första hand göra en översyn av den långsiktiga utformningen av stamnätet. Förstärkningar behövs och de tar tid att åstadkomma.
Det är även viktigt att det inte utformas ett särskilt stödsystem för havsbaserad vindkraft som innebär att i grunden bättre landbaserade produktionsanläggningar, vad avser verkliga drift och underhållskostnader, konkurreras ut.
Avslutningsvis vill SKGS framhålla att det är en gedigen utredning som genomförts. Även om utredarens förslag inte kan tillgodose samtliga parters intressen och det återstår en del lagstiftningsfrågor menar SKGS att det viktigaste nu är att ge marknadens aktörer tydliga och långsiktiga riktlinjer och möjligheter som främjar tillkomsten av ny förnyelsebar elproduktion. Detta bör ske utan vidare tidsutdräkt.
Stockholm den 25 juni 2008
För SKGS,
Mikael Möller
Plast- & Kemiföretagen
