Att lägga över beskattningen på utsläppsfri elproduktion som vatten- och kärnkraft sänker inte elpriset. Tvärtom minskar på sikt utbudet, vilket leder till ökade elpriser, svarar fyra industriföreträdare. Det höga elpriset har för övrigt drivits fram avsiktligt inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Om det nu har hamnat för högt är det främst beskattningen som bör ses över.
Det är förvånande att Anders Wijkman, Europaparlamentariker (kd), och Björn Karlsson, professor i energisystem i Linköping, lanserar höjd skatt på vatten- och kärnkraft som en åtgärd mot höga elpriser (4/5). Att höja produktionsskatterna försämrar bara villkoren för ny elproduktion och höjer elpriset på sikt.
Det finns i dag en potential att effektivisera vattenkraften i redan utbyggda vattendrag med 5 terawatttimmar (TWh) och höja effekten i kärnkraftverken med 8 TWh. Alltså 13 TWh ny elkraft utan utsläpp av växthusgaser – ett tillskott som verkligen behövs.
Att höja produktionsskatten ytterligare försämrar villkoren för dessa investeringar, och minskar utbudet av elkraft.
Dessutom fördubblades produktionsskatterna för vattenkraft och kärnkraft vid årsskiftet.
Utsläppshandelns syfte är ju att göra produktion som inte släpper ut koldioxid mer attraktiv. Att det är utsläppshandeln som drivit upp elpriserna visar de senaste veckornas tvära kast, och att då motivera en skattehöjning på koldioxidfri elproduktion med just denna handels effekter blir förödande för dess förtroende.
Däremot måste utsläppsmarknadens funktion granskas. Under det dryga år som handeln varit i gång steg priset på utsläppsrätter från nivån 5 euro/ton koldioxid till över 30 för någon vecka sedan. Genomslaget elpriset blev enormt – uppemot 20 öre högre per kilowattimme (kWh).
För konkurrensutsatt industri är sådant förödande.
Varför priset på utsläppsrätter steg till dessa höga nivåer – dryga fyra gånger högre än vad de utredningar som föregick införandet pekade på – är oklart.
Det räckte också med att uppgifter om balansen av rätter i några EU-länder läckte ut för att priset inom ett par dagar skulle falla från 30 euro till 12. Och elpriserna föll dryga 15 öre/kWh.
Var priset hamnar om någon vecka, när ytterligare statistik läcker ut, är omöjligt att sia om.
På andra viktiga börser ställs höga krav på transparens och information. Men inte på utsläppsmarknaden, trots dess oerhörda genomslag i energipriset.
Tills utsläppsmarknaden mognat behövs någon form av dämpning av extrema priser – här kan EU-politiker som Anders Wijkman göra viktiga insatser.
Med prisfallet på utsläppsrätter och el raderas för övrigt de vinster som författarna ville beskatta. Detta visar hur olämpligt det vore att grunda skattebeslut på tillfälliga prisrörelser.
På kort sikt är det alltså bättre kontroll av utsläppsmarknaden som behövs.
I ett längre perspektiv anför Wijkman och Karlsson märkligt nog att priset inte påverkas av ny produktion.
Men ju mer billig produktion som byggs, desto fler dyra, ineffektiva och koldioxidproducerande kraftverk kan skrotas i Europa.
Att vi är med i EU förändrar inte den bilden.
Slutligen hävdar Wijkman och Karlsson att för låga elpriser har gjort oss till slösare.
Å andra sidan vill de nu plocka bort skatten i konsumentledet för att sänka elpriset!
Elskatterna i konsumentledet avsåg ju just att inom ramen för ”grön skatteväxling” göra elen dyrare. Om nu elen har blivit för dyr, är det denna skatteväxling som bör ses över.
Marie S Arwidson VD Skogsindustrierna, Åke Eklöf VD Holmen Kraft, Bo Källstrand VD Svensk Energi, Staffan Westlin VD Skellefteå Kraft