Utan radikalt förändrad energipolitik hotar avindustrialisering

Världen och Sverige upplever nu vad som i framtidens historieböcker kanske kommer att kallas globaliseringens första kris. Den finansiella krisen drabbar nu den reella ekonomin med full kraft. Läget är allvarligt. Runt om i Sverige tvingas industrin varsla tusentals medarbetare. Nu krävs kraftfulla åtgärder för att värna vårt lands ekonomiska utveckling.
Parallellt med finanskrisen pågår sedan 20 år en strukturell omvandling av världsekonomin, globaliseringen. Globaliseringen är i grund och botten positiv, särskilt för ett litet land med öppen ekonomi som Sverige. När varor, människor, kunskap och kapital kan röra sig fritt mellan länder så går det att producera effektivare samtidigt som tillväxten ökar.
Men tvärtemot vad som ibland sägs i den offentliga diskussionen kommer alla länder inte att bli vinnare i globaliseringen. Om Sverige ska bli en vinnare måste svenska företag konkurrera med kunskapsintensiva produkter och hög produktivitet. Det kräver också att kostnaderna för insatsvaror, energi, arbetskraft, kapital och material är rimliga. Politiken måste helt enkelt ge företagen goda villkor. Tyvärr är vår bedömning att varken den tidigare eller dagens regering lyckats åstadkomma detta. Politikerna verkar heller inte se hur allvarligt läget är idag – Sverige riskerar nu en ny våg av avindustrialisering.
Det har länge talats om att tjänstesektorn ska ta över industrins roll som Sveriges ekonomiska motor. Servicenäringarna är viktiga, men de kan inte ersätta industrin. Den svenska industrin har under modern tid stått för de inkomster som utgjort basen för tjänstenäringarna. Utan en stark och effektiv industri med högt förädlingsvärde i Sverige försvinner också grunden för en privat tjänstesektor och offentlig servicesektor som kan betala bra löner.
Trots det tycks många, under de senaste årens diskussioner om ”den nya ekonomin”, glömt bort att det är industrin, och i synnerhet basindustrin – Skogen, Kemin Gruvorna och Stålet – som fortfarande är grundvalen för industrinationen Sverige.
Basindustrin behöver, som sagt, goda villkor för att klara den allt hårdare internationella konkurrensen. Både regering och opposition verkar nu ha förstått att det behövs större satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur för att Sverige ska förbli en industrination. Tyvärr räcker inte det. Industrin måste också ha konkurrenskraftiga priser på sina insatsvaror. Varken regering eller opposition verkar förstå att det krävs en radikal förändring av energipolitiken för att åstadkomma detta. I takt med att globaliseringen utjämnar utbildningsnivån, kunskapsnivån och produktiviteten mellan länder blir kostnadsbilden allt viktigare. Även Regeringens Globaliseringsråd påpekar, precis som många forskare, att vi nu riskerar att stå inför en stor utflyttning av industrin.
Sedan år 2000 har elpriset i Sverige ökat med över 200 procent. Det svenska elpriset är idag högre än i flera av de viktigaste konkurrentländerna. Elprisets utveckling är avgörande för Sveriges framtid som industrination. Konkurrenskraftiga elpriser kan inte uppnås utan rationell energiproduktion.
Sverige har varit ett bra exempel på hur satsningar på tillväxt och klimathänsyn kan samspela. Utbyggnaden av vattenkraften och kärnkraften på 60- och 70- talen gav svensk industri förutsättningar att bli världsledande samtidigt som landets oljeberoende för uppvärmningsändamål kunde brytas. Detta är också orsaken till Sveriges i internationell jämförelse låga utsläpp av växthusgaser.
I Europa har vi på senare tid sett hur en del länder vill skjuta upp åtgärder mot utsläppen av växthusgaser med hänvisning till lågkonjunkturen. Det visar hur farligt det är att sätta tillväxt och välfärd i motsats till klimathänsyn. Klimatproblematiken kan lösas utan att skada ekonomin. Då krävs dock nya politiska beslut – beslut som öppnar för ökad energiproduktion till globalt konkurrenskraftiga priser som inte bidrar till att växthuseffekten förvärras. Det innebär för Sveriges del en utbyggnad av vatten- och kärnkraften så att både klimatkrav och konkurrenskraft kan beaktas. Besluten behövs nu så att nya reaktorer kan ta över efter dem som måste stängas under tjugohundratjugotalet.
Spelreglerna för energipolitiken måste nu återigen bli långsiktiga och förutsägbara för att svensk industri ska kunna behålla sin position i en globaliserad värld och klimatet skyddas. Därför måste regeringen i arbetet med den klimatpolitiska propositionen också ta hänsyn till att svensk industri behöver säker tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Vi välkomnar näringsministerns besked att kärnkraften kommer att vara kvar som en viktig del av energiförsörjningen. Men det räcker inte. Det krävs en offensiv utbyggnad av den koldioxidfria elproduktionen i landet. Det räcker inte att bygga vindkraftverk. Det krävs också en utbyggnad av kärnkraften.
Kenneth Eriksson Ordförande SKGS (Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet), koncernledningen SCA
Olof Faxander Koncernchef SSAB
Jan Svärd Vd Eka Chemicals