20 oktober, 2020

Nyheter

Kommentarer till Rapporten ”Kostnader för hantering av effektfrågan” av DNV-GL, en rapport beställd av Svensk Vindenergi.

DNV-GL har nyligen publicerat en rapport på uppdrag av Svensk Vindenergi. Syftet med rapporten sägs vara att ”visa på vilka sätt effektutmaningen kan hanteras i ett svenskt kraftsystem med hög andel förnybar elproduktion, samt utreda kostnaderna för denna hantering”.

DNV-GL har nyligen publicerat en rapport på uppdrag av Svensk Vindenergi. Syftet med rapporten sägs vara att ”visa på vilka sätt effektutmaningen kan hanteras i ett svenskt kraftsystem med hög andel förnybar elproduktion, samt utreda kostnaderna för denna hantering”. Rapporten har redan fått svidande kritik från flera håll för bland annat antaganden om vindkraftens tillgänglighet samt metoden för att jämföra kostnaderna för de olika alternativen. Nedan kommer vi istället att fokusera på hur rapporten ställer sig till industrins efterfrågeflexibilitet samt leveranssäkerhet i allmänhet.

Till skillnad från det arbete som pågår i Svenskt Näringslivs projekt ”Kraftsamling Elförsörjning”, där utgångspunkten är att kraftsystemet ska leverera det som kunderna efterfråga, nämligen en säker leverans av fossilfri el till en konkurrenskraftig kostnad, så verkar utgångspunkten i denna studie snarare baseras på hur kunderna ska anpassa sig för att vind- och solproducenter ska få avsättning för sin produktion och nå de tillväxtmål de satt upp för sig själva.

I en debattartikel i Ny Teknik den 14 september skriver Svensk Vindenergi ” Analysen visar att de lägsta kostnaderna för att hantera utmaningarna i det förnybara elsystemet erhålls genom att fullt ut utnyttja möjligheten till en mer flexibel elförbrukning i hushåll, industri och elbilar, genom ekonomiska incitament till aktörer som väljer att minska eller flytta sin elanvändning när det finns underskott på el.”

I studien antas en flexibel kapacitet inom befintlig industri på 2000 MW. Detta är en siffra som upprepats i många studier de senaste åren. Siffran baseras dock på studier som är gjorda för 15-20 år sedan. Vidare gäller denna potential i fallet då neddragning sker under en enstaka timme. För längre perioder är potentialen betydligt mindre. I en studie av Mökander från 2014 anges potentialen minska till mellan tredjedel och en fjärdedel om den flexibla resursen ska vara aktiverad i 12 timmar istället för en timme.

I DNV-GL:s studie antas industrin bidra med i princip full flexibilitet i upp till två dygn i sträck. Från industrin sida är det helt oacceptabelt att kraftsystemet skulle dimensioneras på ett sätt att industrin inte kan producera under flera dygn ni sträck. Kraftsystemet måste vara till för användarna, inte tvärt om.