Ordföranden i folkkampanjen mot kärnkraft Göran Bryntse hävdar, i sitt svar på min och mina kollegor i basindustrins artikel om den hotande osäkerheten i energifrågan (DD 7/12), att billigare energi i form av kärnkraft stjälper svensk industri. Bryntse tror inte elpriset spelar så stor roll, argumenterar för elbilar utan att berätta var elen ska komma ifrån och verkar tro att det räcker med ytterligare energieffektiviseringar och vindkraft för att sänka industrins energikostnader och öka tillgången på klimatneutral energi i Sverige.
Tyvärr finns det inget stöd i verkligheten för Bryntses idéer. Elpriset är den enskilt viktigaste frågan för svensk basindustri. Företagens utgifter för energi överstiger ofta deras lönekostnader. Konkurrenskraftiga elpriser är inte bara livsnödvändiga för att behålla en stark industri i Sverige utan dessutom i praktiken en garant för en klimatvänlig industriproduktion. En utflyttad industri skulle sannolikt innebära att de globala utsläppen ökar eftersom våra främsta konkurrentländer ligger efter oss vad gäller klimatvänlig elproduktion och energieffektivisering. Konsekvensen av den långsiktiga utveckling mot allt högre elpriser blir därför paradoxalt nog att utsläppen av växthusgaser ökar globalt, samtidigt som jobben försvinner här hemma. Det är ett felaktigt sätt att angripa klimathotet och dessutom en orimlig industripolitik.
Givetvis ska industrin fortsätta att energieffektivisera. Sedan 1970, har produktionen tredubblats samtidigt som basindustrins energianvändning varit i stort sett oförändrad. Att fortsätta energieffektivisera är ett överlevnadskrav på den globala marknaden. I vår del av världen finns närmast unika förutsättningar att producera klimatvänlig el och svensk industri är inom många områden världsledande inte bara på att använda energi effektivt utan också på att ta fram nya produkter och förädla råvaror i en för klimatet bra riktning.
Jag har svårt att se att det är något annat än närmast fundamentalistiskt kärnkraftsmotstånd som driver Bryntse. Jag respekterar förstås Bryntses uppfattningar, men när man föreslår ideologiskt renläriga men samhällsekonomiskt katastrofala lösningar på vår tids största globala utmaningar – klimathotet och den ekonomiska krisen – bör man komma ihåg att det är riktiga människor det handlar om. Det är på riktigt när dyra koldioxidfria energikällor måste
subventioneras, industrier tvingas slå igen och människor blir arbetslösa.
Kenneth Eriksson, ingår i koncernledningen för SCA och är ordförande svensk basindustris organisation SKGS (Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet)