Energi och energianvändning är en grundförutsättning för vårt moderna samhälle. Energi gör nytta – ljus, värme, tjänster och produkter. Det finns i princip inget i vårt moderna samhälle som fungerar utan energi i någon form. Kopplingen mellan energianvändning, välfärd och livskvalitet är stark – det visar FN:s Human Development Index när det jämförs mot energianvändning. Många länder arbetar utifrån denna koppling med effektivisering. T.ex. Kina arbetar med att förbättra sin energieffektivitet mätt som intensitet – använd energi per BNP-krona.
I Sverige handlar istället debatten om vi inom EU och Sverige ska sätta ett ”tak” för vår energianvändning, ett tak som riskerar hämma vår egen utveckling. Vi tycker att hela debatten har hamnat fel. Problemet är inte energianvändningen i sig. Fokus bör vara vilken nytta den ger, vilken miljöpåverkan den har och hur vi minskar kostnaden för energi.
För Sverige är frågan om att sätta ett tak för energianvändningen viktigare än för många andra länder inom EU. Orsaken till detta är att vi har en stor energiintensiv basindustri i landet. I den industrin används energi som en råvara, och därför är åtgången stor. Om industri går bra, behöver den mer råvara, och energianvändningen går upp. Går det bra för industrin ökar även behovet av kompetent personal, det ger högre skatteintäkter till kommunerna i landet och exportintäkterna ökar. Att vi i Sverige har en livskraftig basindustri med god tillväxt är bra både för företagen och för landet men självklart även för oss som bor här.
Men det är faktiskt mer än så. De produkter som basindustrin tillverkar i form av pappersprodukter, stål, malm, glas, kemikalier och plaster behövs för att öka energieffektiviteten hos slutkonsumenterna. När det gamla kylskåpet ska bytas mot ett med bästa energiklass krävs det stål för att tillverka ett sådant. Om huset ska tilläggsisoleras eller förses med energieffektiva fönster behövs dessa basmaterial och industrin som tillverkar dem.
Energi bör, liksom andra resurser, användas så effektivt som möjligt. Att verka för störst nytta per insatt energienhet är självklart för varje företagsledare, eftersom energi kostar pengar. Vem vill betala mer för sin produktion än nödvändigt? Det finns dock lönsamma energieffektiviserande åtgärder som inte genomförts i näringslivet – ett av de tyngst vägande skälen är konkurrens om finansiella och personella resurser. Ett företag har en begränsad budget och när valet står mellan att lägga resurser på att utveckla produkten eller genomföra en energieffektiviserande åtgärd blir valet ofta att ökaproduktkvaliteten. Har man inte en bra produkt, kan man vara hur energieffektiv som helst utan att för den sakens skull vara konkurrenskraftig. Att vara energieffektiv bidrar till ökad konkurrenskraft, men är inte det enda som ger konkurrenskraft. Det handlar därför om en helhetsbedömning för företaget.
Givetvis ska vi sträva efter att den energi vi använder har en så låg miljöpåverkan som möjligt. Men denna omställning drivs inte av begränsningar i framtida energianvändning, utan av pris på koldioxid och andra miljörelaterade styrmedel.
Svenskt Näringsliv har i samverkan med sina medlemsorganisationer tagit fram 10 idéer för ökad energieffektivitet som vi tror skulle bidra till att stärka näringslivets konkurrenskraft.
Ett exempel är att vidareutveckla ”Program För Energieffektivisering” (PFE), som idag endast omfattar den energiintensiva industrin. Programmet har varit oerhört framgångsrikt och överträffat sitt mål med 200 %. Programmets styrka är frivilligheten, kopplat till en ”morot” i form av en skatterabatt, som har gjort att frågan lyfts upp till ledningens bord. Tid och resurser har kunnat avsättas till att strukturerat arbeta med energieffektivisering som en del i verksamhetens ledningssystem. Denna tanke bör vidareutvecklas och det bör vara möjligt för fler företag som inte är energiintensiva att ingå i systemet.
Ett annat exempel är bebyggelsesektorn där byggnormerna måste harmoniera med de långsiktiga energipolitiska målen, vilket inte är fallet idag. Även energideklarationerna behöver vidareutvecklas till ett verkligt redskap.
Att vara emot energieffektivisering vore dumdristigt. Lika dumdristigt är det att sätta ett ”tak” på energianvändningen. Det hämmar våra möjligheter till utveckling och tillväxt och cementerar var vi är idag. Fokusera på vad som är viktigt istället – maximal nytta per insatt energienhet, minimal miljöpåverkan till en så låg kostnad som möjligt.
Maria Sunér Fleming Ansvarig Energi- och Klimat på Svenskt Näringsliv
Lina Palm
Energidirektör på SKGS – basindustrins energisamarbete