Basindustrin står för nästan en tredjedel av Sveriges elanvändning

År 2022 var elanvändningen i Sverige 137 TWh exklusive överföringsförluster som var 10,2 TWh. Svensk basindustri står för nästan en tredjedel av elanvändningen i Sverige. 2022 använde industrin över 46 TWh el, varv basindustrierna stod för den absoluta merparten av elanvändningen. Cirka 70 % av industrin elanvändning används i de två södra elområdena, SE3 och SE4.

SKGS kartläggning av industrins elbehov fram till 2030 visar att elanvändningen kommer att vara omkring 70 TWh/år högre 2030 jämfört med 2023. Ökningen beror i huvudsak på elektrifieringen till följd av klimatomställningen. Basindustrins inom SKGS branscher står för knappt 64 TWh/år.

Industrin genomför och planerar rekordstora investeringar, i syfte att fasa ut fossila råvaror och bränslen. Fossilfri el är grunden för att nå svenska och internationella klimatmål. Klimatomställningen har lett till en nyindustrialisering, där innovativa svenska företag är ledande.

Industrins elanvändning ökar generellt, men stål- och metallverk ökar i särklass mest – 35,1 TWh.

Gruv- och stålindustrin i Norrbotten står för det kraftigt ökande elbehovet i Sverige. Industrins elanvändning i elområde SE1 kommer att öka med 46,1 TWh fram till 2030. Den stora ökningen är framför allt kopplad till produktion av vätgas för LKAB:s och H2 Green Steels produktion av fossilfri järnsvamp, även SSAB:s omställning till produktion av fossilfritt stål ingår.

Även inom SE2 ökar industrins behov av el under perioden, med 14,3 TWh. Inom SE3 väntas industrins elanvändning öka med 11,8 TWh till 2030. Fram till 2030 ökar industrins elanvändning marginellt med 0,1 TWh i SE4.

De stora elintensiva investeringar som planeras i norra Sverige medför att det betydande överskottet på elenergi minskar i SE1 och SE2. Om ingen ny elproduktion tillkommer, utöver den planerade fram till 2025, kommer elöverskottet att vändas till ett underskott år 2030. För att möta den ökade efterfrågan kommer det att behövas ett tillskott på 1,0 TWh produktion årligen mellan 2026–2030 i norra Sverige.

Södra Sverige är idag ett underskottsområde som är beroende av elimport från andra områden, inte minst norra Sverige. Tillkommer inte ny elproduktion i elområdena SE3 och SE4 kommer det ökade elbehovet leda

till att underskottet ökar, från -8 TWh 2025 till -18 TWh 2030. För att vara i balans 2030 behövs ett årligt tillskott på 4,4 TWh ny elproduktion årligen mellan 2026–2030.

Industrins kraftigt ökande behov av el försämrar kraftbalansen under topplasttimmen, den timmen under året med högst elanavändning. Det tillkommande effektbehovet fram till 2030 ökar med drygt 8 000 MW, varav knappt 5 000 MW behövs för vätgasproduktion. Den tillkommande effekten från kända investeringar i ny elproduktion fram till 2030 ökar endast med 1 000MW.

Ett kraftigt tilltagande effektunderskott innebär att risken för akut effektbrist ökar de dagar elanvändningen är som störst. Antalet dagar med en ansträngd elförsörjning och höga elpriser blir dessutom fler när elanvändningen ökar.

Även om vätgasproduktionen antas vara 100 procent flexibel, och kan stoppas när elförsörjningen är ansträngd, så kommer det ökade behovet av el från industrin att leda till en försämrad effektbalans med omkring 2 000 MW år 2030.

Utbyggnaden av vindkraft kan, på grund av vindkraftens låga tillgänglighet, inte bidra med tillräcklig effekt under topplasttimmen, som oftast infaller under vinterns kallaste period som är relativt vindstilla. Risken för effektbrist till följd av att elbehovet överstiger produktionen är störst i södra Sverige. Flaskhalsarna i stamnätet gör det svårt att överföra tillräcklig effekt från norr till söder. För att förbättra effektbalansens är det särskilt viktigt att bygga ut den planerbara elproduktionen i södra Sverige.