Till sist har jag hittat den – marknaden som fungerar som den svenska elmarknaden.
Jag tänker på marknaden för möteslokaler i Visby under Almedalsveckan. Man måste slanta upp ett betydande antal tusenlappar för ett ynkans grupprum en förmiddag någonstans i staden.
När utbudet är begränsat och efterfrågan är betydligt större, så blir prissättningen därefter, något som vi alla stora som små elanvändare har upplevt, inte minst i vinter.
Läroböcker i ekonomi säger att om en produkt över tid ger tillverkaren rejäla marginaler, ungefär som el under det här decenniet, så kommer de som sitter på lite kapital att rusa till branschen och investera i ökad produktion. Även om ökat utbud skulle leda till något lägre pris, så blir vinsten på ökad produktion ändå intressant. I en väl fungerande marknad, till exempel den för sågade trävaror, finns det många kunder, många leverantörer och en god information om vad som händer på marknaden. Ökad efterfrågan leder till ökat utbud.
Det här händer inte på elmarknaden, framför allt på grund av de lagar och restriktioner som hindrar den som vill producera mer el, i varje fall med en metod som kan verka prispressande.
En del hävdar ändå att elmarknaden fungerar som den ska. Ökade priser ger incitament till minskad efterfrågan. Alldeles riktigt. När elkostnaden för att göra ett ton tidningspapper är flera gånger högre än priset på samma ton papper, som i februari i år, då slutar man tillverka papper. Permanent höga och periodvis idiothöga elpriser leder till att villaägare investerar hundratusentals kronor i bergvärme för att minska sin elräkning med två tredjedelar. De leder till att fabriker stängs och till att investeringar uteblir. Får bara marknaden verka ett tag till så, kommer allt att lösa sig.
Men denna vackert marknadsstyrda industripolitik kan ju få en del andra, kanske oönskade, samhällseffekter. Hade inte hästen dött, hade jag nog lyckats lära den att sluta äta.
Elmarknadens funktionssätt får en del andra tveksamma effekter. Marknadsekonomi ska ju befordra effektivitet. Men om taskigt planerade underhållsinsatser leder till rekordpriser, så driver det kanske inte effektivitet. Och när några få procent el från fossila källor belastas med kostnad för utsläppsrätter och sätter priset på all annan el, så är drivkraften att få bort dessa oönskade energikällor inte så stark. Tvärtom. Den sista kilowatten kolkraft är ju Vattenfalls, Eons och Fortums mest lönsamma. Den tjänsteman som kommer på ett klurigt sätt att göra Sverige fossilfritt, borde få sparken. I varje fall lär det inte bli någon bonus.
Så kom inte dragande med att elmarknaden är en väl fungerande marknad. Den är resultatet av en lång rad politiska beslut på olika områden, i Sverige och den Europeiska Unionen. Vi har precis de elpriser som vi förtjänar, eftersom vi har valt de politiker som har tagit besluten.
Och vill vi ha en ändring till stånd är det till dessa politiker vi måste vända oss.
Björn Lyngfelt
SCA Forest Products
