I energiuppgörelsen ingår en förlängning av elcertifikatssystemet till 2030 och en ambitionshöjning med 18 TWh. SKGS tror att detta kommer att bidra till fortsatt låga elpriser, vilket är gynnsamt för industrins konkurrenskraft. Samtidigt kan basindustrin känna en oro över hur det långsiktigt kommer att påverka marknadens funktion och lönsamheten för existerande investeringar
Anna Holmberg menar att det kommer att vara en intensiv diskussion under hösten om hur systemet ska utformas. Energimyndigheten har i uppdrag att utreda och ska rapportera den 18 oktober. Därför kommer debatten att leva vidare och följas med intresse av många aktörer.
– Jag fick tillfälle att fråga Ibrahim Baylan nyligen om hans syn och han uttryckte att det troligen inte handlar om några stora förändringar. Han betonade att systemet fortsatt ska vara teknikneutralt, kostnadseffektivt, marknadsbaserat och leverera mot de mål som politiken har satt upp. Han påpekade också att systemet måste klara EU:s statsstödsregler. Min tolkning är att det enbart finns politiskt utrymme för evolution av systemet, snarare än revolution, säger Anna Holmberg.
I energiöverenskommelsen anges att det inte finns något skäl i det korta perspektivet att ändra den befintliga elmarknadsdesignen i Sverige och Norden. SKGS tror fortfarande starkt på dagens energy-only-marknad och vill även att politikerna ska ”orka” fortsätta att tro på modellen, trots att de stora kraftproducenterna trycker på om en snabb förändring.
– I den här frågan har vi i basindustrin och kraftproducenterna tydligt olika positioner. En marknadsdesign inte är något man ändrar i ”rödaste rappet”, utan det kräver mycket överväganden och gedigen dialog med alla parter. Många på producentsidan har nu i över ett års tid pratat om behovet av ändrad marknadsdesign, men väldigt få, om ens någon, har förklarat hur det skulle göras och ingen har kunnat förklara vad det skulle kosta oss i industrin. Tills det är klarlagt är vi avvisande, konstaterar Anna Holmberg.
Det talas även om införandet av ett leveranssäkerhetsmål i Sverige. SKGS menar att vid en första anblick kan förslaget låta tilltalande och faktum är att ett sådant mål fanns på den tiden då marknaden var reglerad, men att sätta ett mål kan senare leda till nya tuffa frågeställningar som kräver besked.
– Om målet inte nås måste någon, troligtvis en myndighet, till exempel Svenska Kraftnät, se till att det efterlevs. Det handlar då om att definiera hur mycket kapacitet som ska finnas och var. I våra öron låter det som planekonomi. Dessutom ska ju kapaciteten finansieras, och eftersom basindustrin är Sveriges största elanvändare är vi rädda att räkningen bli dyr för oss. Vi förstår varför kraftbolagen driver frågan så hårt, men vi tror inte att ett leveranssäkerhetsmål är rätt väg framåt, avslutar Anna Holmberg.
