Vi är djupt oroade över senare års utveckling beträffande förutsättningarna för elproduktion i Sverige. Bakom oss har vi hundratusentals anställda inom de råvaruförädlande basindustrierna, energisektorn samt därav beroende tjänstenäringar.
Svensk industri är på många sätt världsunik. På få andra håll finns så många högteknologiska och energieffektiva industrier. Detta är resultatet av en mer än sekellång industriutveckling som vilar på tre pelare; tillgången till råvaror som skog och malm, god tillgång till elkraft samt hög kompetensnivå.
Den som tror att det går att klara sig på gamla meriter i tider av snabbt tilltagande global konkurrens bedrar sig dock. Istället krävs en kontinuerlig utveckling av produktionssystem och offensiva satsningar på nya produkter. Industrin tar hand om sin del av detta men behöver draghjälp från politiska beslutsfattare som kan ge långsiktiga förutsättningar för att säkra investeringar för framtiden. Så är nu dessvärre inte fallet.
Vi ser med stor oro på den långa rad politiska initiativ som nu de facto försämrar villkoren för elproduktion i Sverige – en av de tre pelarna för att vi ska klara sysselsättning och välfärd:
Effektskatten på kärnkraften chockhöjs med 85 procent från knappt 2 miljarder kronor om året till 3,5 miljarder kronor. Obegränsat ansvar för kärnkraften utreds med långtgående krav som går utanför vad ex vis Finland har som norm – något som kan komma att öka kostnaden för kärnkraftsproduktion. Reaktorägarna föreslås bära den ekonomiska risk staten sägs ta i samband med slutförvaret av det använda kärnbränslet, trots att Sverige sedan lång tid haft ett väl fungerande system för finansiering av avfallshanteringen.
Kärnkraften är inte den enda energikälla som behandlas styvmoderligt. Även den förnybara elen utsätts för nya påfrestningar:
Från 2006 höjs fastighetsskatten för vattenkraftsanläggningar från 0,5 procent av taxeringsvärdet till 1,2 procent, en höjning med 140 procent. Mellan 2006 och 2011 höjs den dessutom ”tillfälligt” till 1,7 procent. I pengar räknat handlar det totalt om en höjning med miljardbelopp. Möjligheten att ompröva vattendomar har kraftigt vidgats. Inom företagen Fortum och E.ON har åtta omprövningar av vattendomar under åren 1999-2004 genomförts. I samtliga fall har omprövningarna lett till minskad elproduktion, i snitt med fem procent. Skulle samma resultat bli fallet vid övriga prövningar motsvarar det totalt sett förnybar elproduktion motsvarande 3 TWh. För närvarande ligger ett förslag från regeringen om att undanta småskalig vattenkraft från elcertifikatsystemet. Därmed rycks grunden undan för investeringar i ny kraft av ett slag som till för bara några månader sedan framhölls som eftersträvansvärd.
Klimathoten anses idag av flertalet bedömare som den allvarligaste miljöfrågan. Flera styrmedel, bl.a. EU:s system för utsläppshandel, som införts på senare tid syftar till att stimulera investeringar i energikällor utan utsläpp av växthusgasen CO2. Vad Sverige behöver är politiska signaler om att det är tillåtet och önskvärt med ytterligare investeringar i elproduktion som bidrar till att minska klimatproblemen samtidigt som de ger förutsättningar för utveckling av industrin. De nämnda initiativen bidrar i stället till att öka osäkerheten och därmed minska lusten att investera i kraftproduktion i vårt land.
Vi skulle önska att regering och riksdag har som utgångspunkt att el är en viktig tillväxtresurs i den nya globala ekonomin. Utan en ansvarstagande och långsiktig energipolitik kommer industrin, sysselsättningen och miljön att drabbas hårt. Politiken bör syfta till att säkerställa tillräcklig produktion av baskraft i Sverige så att svensk industri får ro att investera för framtiden. Vi vet att vi har ett brett stöd för denna ståndpunkt, inte minst från fackligt håll. Så vår uppmaning är, sluta med att försämra förutsättningarna för att vi ska behålla jobben och välfärden. Ändra besluten som handlar om att försämra förutsättningarna för kärnkrafts- och vattenkraftsproduktion. Stimulera istället till nya investeringar i elproduktion.
Marie S Arwidson VD Skogsindustrierna,
Owe Fredholm VD Plast- & Kemiföretagen,
Tomas From vice VD Svemin,
Elisabeth Nilsson VD Jernkontoret,
Bo Källstrand VD Svensk Energi
