SKGS har i ett uppdrag den 10 februari 2014 beställt en utredning som redovisar de praktiska, ekonomiska och juridiska förutsättningarna för att ersätta dagens kärnkraft med ny baskraft, i den takt som den nuvarande kraftproduktionen tas ur drift av åldersskäl.
Med baskraft förstås här sådan kraft som i princip kan tillföras systemet varje timme på dygnet, oavsett väder och vind. Där produktionen kan ske på en hög och jämn nivå. Baskraften är mer eller mindre reglerbar, och kan balansera den intermittenta kraft som produceras av sol och vind och som är väderberoende. Även de dagar när det inte blåser, eller när solen inte lyser, behöver efterfrågan på kraft kunna tillgodoses på ett säkert sätt, till rimliga priser.
Energiproduktion är per definition verksamhet som har mer eller mindre påverkan på miljön. Det må gälla reglering av vattendrag för dammar till kraftverken, långvarigt radioaktivt avfall från kärnkraftverk, natur- och kulturhänsyn vid drift av vindkraftverk eller utsläpp av koldioxid vid eldning av kol, olja och naturgas.
Det svenska elsystemet, inordnat i en nordisk marknadslösning, har under årtionden kännetecknats av mycket låga koldioxidutsläpp. I riksdagens energipolitiska beslut 2010 bestämdes att ett s k tredje ben skulle stimuleras, vid sidan av vattenkraft och kärnkraft, för att minska sårbarheten i elsystemet. Sedan dess har vindkraftens andel av den svenska elproduktionen vuxit kraftigt, men vindkraft bedöms av Svenska Kraftnät vara baskraft endast till 6 procent av den totala potentiella produktionsförmågan.
Den här utredningen belyser en rad olika utmaningar för baskraften framöver. Utredningen sätter in svenska behov i ett internationellt och ett regionalt EU-perspektiv. Analyser görs av befintlig lagstiftning när det gäller olika tillståndsprocesser för uppförande av ny kraftproduktion. En redovisning görs av de ekonomiska kalkyler för tillkommande kraftproduktion som gjorts inom EU och internationellt.
Med hänsyn till de politiska målsättningarna angående klimat och naturvård, riktas fokus i rapporten på framför allt två alternativ för framtida ny baskraft: ny kärnkraft respektive gaskraft. Gasturbiner brukar framhållas som ett högst möjligt alternativ av många debattörer, i förlängningen drivna av biogas. Det finns ytterligare möjliga alternativ, som kolkraft, utbyggd vattenkraft och havsbaserad vindkraft, men dessa bedöms av olika skäl i sammanhanget vara mindre sannolika.
Frågan om gaskraft och försörjningen av gas har under utredningens gång fått förnyad uppmärksamhet ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. EU:s beroende av rysk gas har satts under lupp och det är rimligt att se en långsiktig förändring där beroendeförhållandet gentemot Ryssland kraftigt minskas. I rapporten beskrivs hur dagens gasförsörjning ser ut. Självklart behöver eventuellt utökad gasanvändning i Sverige fortsatt diskuteras också ur försörjningssynpunkt.
Utredningen har inte specifikt analyserat kraftslag som inte utgör baskraft, till exempel vindkraft och solenergi, eftersom det inte har ingått i direktiven.
Det är utredarens förhoppning att rapporten ska kunna ge en bred bild över den rådande situationen vad gäller tillgången till kraftförsörjning i Sverige och därmed bidra till en konstruktiv diskussion i en för näringslivet, privatkonsumenter och beslutsfattare viktig samhällsfråga.
