Skogsindustrin är den gren av basindustrin som har lättast att ställa efterfrågan på el till marknadens förfogande. Roger Andersson, Energy Manager på Holmen Energi, menar att förklaringen ligger i de mekaniska massabruken, t.ex. Holmens anläggningar i Hallstavik och Braviken. Processen i de mekaniska massabruken innebär att pappersmassan produceras med hjälp av så kallade raffinörer, som är väldigt effektkrävande, och att massan sedan lagras i massatorn. Det ger företagen en lagringsförmåga som innebär att anläggningarna kan flexa under ett antal timmar utan större problem. Holmen bidrar därför redan idag med sin maximala förmåga till flexibel elanvändning på spotmarknaden, och man skulle gärna göra det även på reglermarknaden.
Roger Andersson anser dock att Ei:s förväntan om att kunna hämta hem 1700 MW till följd av ökad efterfrågeflexibilitet är överdriven. Han hade gärna sett att myndigheten fört en närmare dialog med basindustrin under sitt arbete med att utforma nya incitament för att öka användarnas flexibilitet:
– 1700 MW låter överdrivet givet de olika basindustriernas tekniska förutsättningar att vara flexibla. Därför hade ett större industrifokus varit intressant. Det jag saknar är dialogen direkt med industrin, varför inte samla en gruppering med industriföretag som är intresserade och diskutera detaljer om hur vi ska komma igång, säger Roger Andersson.
Även de företag som framställer stål från skrot har möjligheter att vara flexibla och ett sådant företag är Sandvik. Lars S. Andersson, Energy Supply Manager på Sandvik Materials Technology, menar att bolaget både är öppet och nyfiket på nya möjligheter inom flexibel elförbrukning. Man skulle kunna flexa mer, men han poängterar samtidigt att industrins syfte inte är att balansera framtidens elsystem.
– Sandvik skulle kunna erbjuda mer flexibilitet till elmarknaden, men det är alltid en fråga om säkerhet, kvalitet och kostnader. Vår huvudverksamhet är att tillverka och sälja avancerade materialteknologiprodukter i världsklass på en konkurrensutsatt marknad, inte vara en flexibel elförbrukare. Det handlar om att göra det optimala valet vid varje tidpunkt, säger Lars S. Andersson.
Ett företag som delar denna bild är kemikoncernen AkzoNobel. Totalt har koncernen tolv anläggningar i Sverige, varav anläggningarna i Ånge, Sundsvall och Göteborgsområdet klassas som elintensiva. Christina Hillforth, Energy Manager för AkzoNobel i Norden, förklarar att koncernen ser positivt på utbyggnaden av förnybar elproduktion. AkzoNobel har som mål att all inköpt elproduktion i Norden ska vara förnybar, men Christina Hillforth konstaterar samtidigt att det kan innebära mer frekventa pristoppar, liksom perioder av priskollaps. Det kan också leda till att det blir svårare att upprätthålla jämn effekt och balans, vilket kan påverka leveranssäkerheten. Hon anser att efterfrågeflexibilitet kan vara en viktig komponent för att upprätthålla balansen i ett framtida elsystem och menar att koncernens anläggningar har goda möjligheter att vara mer flexibla i sin elanvändning.
I dagsläget bidrar dock inte AkzoNobel med flexibilitet kontinuerligt eller till effektreserven, men det är något de kan tänka sig att göra om incitamenten är rätt, säger Christina Hillforth. Hon menar vidare att potentialen inom industrin är större än vad många tror:
– Vi har goda erfarenheter av efterfrågeflexibilitet från våra stora anläggningar i Nordamerika och Frankrike. Vi bedömer initialt att flexibiliteten i våra stora svenska anläggningar kan ligga på mellan +/- 3-5 MW på kontinuerlig basis och i komplement till detta vid enstaka tillfällen upp till 10 MW, men det är alltid en fråga om hur stora incitamenten är. Om de är stora kan vi också täcka de investeringar som krävs för att bidra med mer flexibilitet. Det får dock inte påverka leveranssäkerheten mot våra kunder, säger Christina Hillforth.
