Vattenkraften stod 2014 för 64 av 151 producerade TWh el i Sverige. Därmed är vattenkraften tillsammans med kärnkraften de två kraftkällor, som producerar mest el i Sverige. Förutom sin storskalighet förenas de två kraftslagen också i att deras elproduktion är koldioxidfri och planerbar. Till skillnad från kärnkraften har dock vattenkraften tjänat människan i århundraden för att driva såväl kvarnar som smedjor. När vattenkraften först slog igenom i stor skala under början av det förra sekelskiftet var det med industrins elförsörjning i åtanke. Anna Holmberg förklarar:
– De första stora vattenkraftverken lokaliserades där industriföretagen och järnvägen expanderade som mest, eftersom man insåg att det var näringslivet – och inte minst industrin – som låg till grund vår gemensamma välfärd. I dag förädlar basindustrin knappt 40 TWh el om året och vårt behov av pålitliga elleveranser är lika stort nu som då.
Trots vattenkraftens betydelse för såväl näringslivet som samhället i stort står den inför betydande hot. Den genomsnittliga åldern på landets drygt 1 900 vattenkraftverk är 66 år. Många kraftverk är därför i stort behov av omfattande reinvesteringar. Modernisering skulle kunna öka många verks produktionsförmåga och dessutom minska deras avtryck på den omkringliggande miljön. Sådana investeringar är dock kostsamma och många vattenkraftsägare drar sig i dag för större reinvesteringar, även om de är nödvändiga. Orsakerna är enligt Anna Holmberg en kombination av kostnadsläget och osäkerhet om regulatoriska frågor:
– Det handlar om den höga fastighetsskatten på vattenkraft. Skatten kostar producenterna nio öre per producerad kWh enligt en nyligen publicerad studie av IVA. Det är inte en långsiktigt hållbar situation. Dessutom ser många med oro på de konsekvenser framtida ändringar av regelverket för vattenkraften kan få, vilket avskräcker från stora men långsiktigt nödvändiga investeringar.
Vad Anna Holmberg talar om är de regulatoriska krav på vattenkraften som föreslås av Vattenverksamhetsutredningen. Utredningen presenterades 2014 och är tänkt att anpassa landets vattenkraftverk till Miljöbalken och EU:s ramdirektiv för vatten. Om alla förslag i Vattenverksamhetsutredningen blir verklighet, riskerar upp emot 20 procent av svensk vattenkraftproduktion att gå förlorad enligt producenterna själva. Om en femtedel av vattenkraften tas bort reduceras möjligheten att använda vattenkraften som reglerkraft, vilket gör det svenska elsystemet mer instabilt. Anna Holmberg betonar vilka konsekvenser det kan få för basindustrin:
– Basindustrin behöver el under dygnets alla timmar och sysselsätter över 450 000 personer i Sverige, vilka bidrar med 47 miljarder kronor i inkomstskatteinbetalningar. Deras jobb hänger på tryggheten i elsystemet och framtidens elleveranser. Därför är hoten mot vattenkraften oroande.
Vattenkraften står alltså inför för många utmaningar de kommande åren. SKGS har dock en klar bild av vad som behöver göra för att säkra den svenska vattenkraftproduktionen. Först och främst måste fastighetsskatten sänkas. Därefter måste effekterna av Vattenverksamhetsutredningen bli återhållsamma, så att inte vattenkraftens nuvarande produktionsförmåga faller bort. Slutligen måste det undersökas ytterligare, vilka möjligheter som finns för att ökad produktionen i existerande och nya kraftverk. Först då är ”kronjuvelen” räddad, avslutar Anna Holmberg.
